Så va dagen då kostymen åkte på!!!

Men hur kan det nu vara möjligt att denna lilla påg nu blivit moppe unge och därmed nu oxå slutat nian.. sjukt vad tiden går…

Så stilig
Inte lätt få till det med kostymen.

Första gången det är kostym på honom så litet ovant. Men så tjusigt och fint. Blir lixom så stor med så prydliga kläder…

Snyggt

Det känns overkligt på nått sätt att han nu slutar nian. Snabbt har tiden gått… men endå så långsamt. Han mående i skolan har under många år, ända till slutet sjuan, varit väldigt segt för honom. Ett tag gick han inte i skolan på två månader. Psykiskt har det varit en kamp för honom och många många tårar. Från oss båda. Maktlösheten som förälder när ens barn mår så väldigt dåligt är oerhört jobbigt.

Jag är sååååå ofantligt tacksam för skolan vi hamnade på i åttan. Trodde inte det skulle gå att fånga upp honom igen, efter blivit så dåligt behandlad av lärare, rektorer på de två skolor han gått innan. Att det ens finns skolor som är så väldigt ointresserade av att hjälpa ett barn med dyslexi. Vi trodde det va rätt kört med skolan.

Men tack vare en skola som har personal som verkligen bryr sej om sonen och ser honom. Lyfter honom och hans mående. Inte bara fokus på betyg. Utan se till att barnen mår bra. Då kommer väldigt mycket automatiskt. En gladare och piggare påg fick vi. Det absolut viktigaste för oss. Att han mår bra.

Lärargåvor.

Givetvis finns det inga gåvor i världen som talar om hur glada vi är för vissa lärare. Men det går ju att försöka. Så lite gotte och mys fick dom två som kämpat på med honom. Utanför deras arbetstid och alltid ställt upp… guld värda…

Så går dom mot skolan

Jag passade på att slänga mej i solstolen när moppe ungen drog på middag och roligheter med lärare och andra niorna. Eftersom jag är lite trött i huvudet, det va så tyst och skönt hemma, så somnade jag visst gott.

Röd i fejjan

Så blev lite röd i fejset kände jag nu på kvällen..hehe… bra jag lyser upp nu när det är mörkt.. Men ljuvligt när solen är framme och jag suger åt mej av värmen och solens strålar.

Nu är det bara lite fix kvar imorgon sen åker vi äntligen och hälsat på den danska släkten. Längtar så efter att se hur dom bor och hur dom har det. Det ska bli så mysigt. Så moppe ungen och jag sticker dit ett par dagar. Moppen är på lagning så när vi kommer hem hoppas vi den funkar… nu är vi trötta på att den pajjar minsann..

Mycket kärlek

Men snygg är den…hehe… så nu ska den bara funka oxå…

Har du barn som slutat skolan? Det är lite olika när dom slutar här tydligen…

Vattning

Det är ett pyssel med gräsmattan ..hehe… men den tar sej. Förra året va det inte mycket till gräs. Men det krävs minsann en del jobb… hehe… jaja… mysigt med trädgården när det är sommar… hundarna njuter oxå…ljuvligt.

På upptäcksfärd

Hur tänker Du kring resande denna sommar? Ska du vaccinera dej?

Jag gillar solcells lampor

Det är ju så fint med dessa små solcells lampor..jag har gått lite bananas på att ha sånna. Båda barnen sa att nu räcker det…. meeeen nääää lite till kan man väl ha…hehe…

Lite ljus

Det ska lysa upp lite överallt lixom…

Övningskört

Vi har ju så klart oxå kört. Det går framåt. Mamma får lite färre andnings stopp nu tycker jag…hehe.. han kör det mesta när vi ska någonstans. Så han vänjer sej. Vi får väl se om han ska köra till grannlandet…

Näää jösses nu går ögonen i kors här…

Ska sova…

Sov sött och hoppas du hade en fin dag.

Natti natti❤️

Författare: Marlene

Som mamma till en härlig påg med diagnoser som Autism och ADD har vi många utmaningar i vardagen att ta oss igenom. Dessutom är man själv i den åldern som vi inte heller pratar så mycket om. Klimakteriemorsan kallar jag mej för. Vår vardag är full av utmattningar. Men skulle inte för en peng i världen vilja ha nått annat. Det är så otroligt lärorikt och spännande att ha ett barn med dessa egenskaper. Han är mitt allt och tillsammans kämpar vi igenom oss vår vardag. Mycket nergångar men oxå otroligt mycket uppgångar går vi igenom. Alltid tillsammans❤️. Jag vill med denna blogg efter bloggar mycket om psykisk ohälsa oxå lyfta hur det är att vara npf förälder. Det finns otroligt mycket kvar att lära oss och det är viktigt vi delar med oss, tycker jag. Så det kommer jag göra med mer fokus på det här i bloggen .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Lilla Speedos Mamma

Jag föreläser om hur det är att leva med ADHD, dyslexi, tourettes och autismspektra i familjen. Både med och motgångar. Ett kreativ liv med snabba vändningar och säkert både mer skratt och tårar än i andra familjer:)

Let's talk

A platform to express and exchange

Gowriteandexplore✨

"People may hear your words but they feel your attitude! "❤🥀

Beyond The Lines

The truth lies beyond the lines!

Snikmorsans Ekonomisida!

Bli Rik På Snik!

Yolanda och hennes kreativa skrik

Aspergers syndrom, bipolaritet, fotografi, konst, poesi.

Into the Light Adventures

By Sandra Js Photography - Make the rest of your life the best of your life.

paradoxal

En kvinnas ljuva ångest.

Marie - skriver om livet

om kärleken till livet och språket

whenimbackagain

psykisk misshandel, relation, separation, skilsmässa

Herr Arnes

ta det lugnt

Maskrosbarn

Jag kan, jag vill, jag ska!

Looking for Mr Didriksson

Fru D & Lilla Fleur letar efter nya Herr Didriksson.

Spetspatienten

Unna dig att må bra

Blogg – Pernilla Wahlgren

Diagnospågen & klimakteriemorsan

WordPress.com News

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

%d bloggare gillar detta: