Ett utlämnade inlägg och svårt att sätta ord på dagen…
Jag bröt ihop imorse och tårarna har runnit till och från under dagen…
Så sjukt less på att vara sjuk ofta och inte kunna sköta nått ordentligt. Ångesten tog tag om mej hårt idag och fullständigt slog undan benen på mej. Jag känner mej såååå misslyckad i allt just nu… jobb, som mamma ja som människa över huvudtaget… inget blir bra hur jag än gör…
Jag skulle kontakta min läkare för att jag jmåste få hjälp med att kolla upp kroppen som bråkar allt för mycket med mej. Jag fick inte tag på henne så skrev ett Mail ( via 1177), och där och då reflekterade jag nog över mitt mående för det kom lixom upp till ytan hur jag mår när jag satt och skev ner det.
Tårarna rann och ville inte sluta…sonens pappa ringde i ett son ärende så han fick ta tårar och elände… men det överlever han nog…
Livet är minsann en resa med upp och nergångar… jag har tröttnat på nergångarna just nu och det är så tufft och jag känner mej så ensam. FAST jag vet att jag inte är det så känns det så.
Min underbara dotter och hennes familj kom när dom hörde jag va ledsen och stöttade mej. Tillsammans med sonen åt vi lite och pratade. Mina stöttepelare i denna ensamma Corona tid… helvetes mög virus. Julen förstör den och ångest över att inte kunna fira jul med släkten som vi brukar.
Nu ligger jag i soffan och ögonen är ömma, det trycker i bröstet och jag är helt matt. Helt tom och trött. Trött på jämt känna mej sjuk, ha ont och inte orka leva livet ordentligt…
Nu ska jag försöka sova. Dåligt med det sista tiden..
Avslutar med toa bild och ingen golvvärme… kallt like hell…
Sov gott och ta hand om dej.
Klimakteriemorsan & diagnospågen! 
❤
GillaGillad av 2 personer
❤️
GillaGillad av 1 person