Gnälligt söndags inlägg.
Helgen avklarad och jag sitter i soffan såååå trött.
I fredags va jag sååå trött så jag mådde illa. Sonen klagar för mamma är tråkig men jag orkar verkligen inte va trevlig eller umgås. Ångest de luxe för jag är så trött och tråkig. Klagan på att man som mamma är tråkig förmodar jag att alla tonåringar kanske gör..hehe.. Det är ju inte lätt att va ensam med ungdomar då man lixom inte kan byta ut några moment i vardagen för att komma ifrån lite.. tjat och bråk och bråk och tjat..
Möte med skolan i veckan och möte själv på jobb med en kommun. Samma tid… kloning finns det… problem är till för att lösas… vilket snack va???hehe..
Ja visst barnen är alltid viktigast.. tro mej jag om någon vet det. Sällan jag får något andrum till annat..
Är jag bitter på varannan helg, varannan vecka föräldrar.. nääää inte jag.. inte skulle jag tycka det är skönt med egentid, läxfri, skolmöte fri och öron vila..hehe.. Jag smäller av när varannan vecka/helg föräldrar beklagar sej att inte hinna med sej själva…. box på läppen kan dom få…hehe.
Vill så klart inte för en peng va utan min fina son men ibland är jag sååå matt i kropp och knopp och lixom ingenstans att ta vägen..ingen utcheckning..
Detta ständiga snack om att prioritera… ja jag gör allt vad jag kan för att prioritera.. ibland är jag så helvetes trött på att jämt tänka på att prioritera…. jag blir så trött på att tänka…. trött på mej själv som är trött på att va trött..
Ja detta låter väl knasigt och flummigt men det får ni ta..
Det sker mycket saker i skolan med sonen och det är jag ofantlig tacksam för. Skolan gör mycket utifrån deras förutsättningar och det är toppen.
För mej som förälder betyder det ju mycket, men oxå tid. Tid för telefonsamtal med skolan och tid för möte med skolan. Det ska anpassas i skolan och allt ska gås igenom. Toppen absolut men hur det än är blir jag ju lixom lite efter med annat. Missförstå mej inte nu för visst är det jätte viktigt men jag kan ju inte va på två ställen samtidigt….
Hur jag än prioriterar är det alltid min tid som blir drabbad upplever jag det… ja jag är väl dålig på att prioritera då.. men snälla berätta för mej då hur du gör???
Psykisk ohälsa kan drabba vem som. Är man en gång drabbad av som mej utmattning , ångest är livet ett ständigt pysslande för att kunna hålla vardagen igång.
Hur kul mitt jobb än är, hur mycket jag än älskar mina barn och hur mycket jag än älskar hänga med vänner så blir jag ofantligt trött. Allt kan va hur kul som helst men jag måste hela tiden tänka. Tänka på att backa och den lilla tid jag har över ibland från vardagen måste jag vila… jag tackar nej till mycket ännu. Mycket för att jag ska orka med vardagen.
Försökte mej på att ha ett vuxen umgänge som ni vet. Träffade någon trevlig men inte ens det orkar jag.. jag orkar inte ge nått av mej själv, jag får inte till det att varannan helg när jag är barnfri om inte sonen är här istället för pappa, att träffas och umgås. För jag orkar inte… helt galet va?? Många av er kommer läsa detta inlägg och tänka…fan vad knäpp hon är. Det är ju bara att…. NÄ det är inte bara..
Jag ska till mitt försvar sä att jag älskar va själv. Ensamhet som man väljer själv är såååå skönt. Ensamhet som man inte väljer själv är ett helvete.
Efter skilsmässa känner man sej rätt ensam, för man har inte samma umgänge kvar. Fast alla säger det inte ska bli så, så blir det så. Ingen som bjuder en ensam mamma på parmiddagar… så är det ju.. sanningen svider som sonen säger..hehe..
men jag är ju inte helt ensam…har mina töser nära.. hehe..
Med detta sagt så ska jag nu googla klona gammal kärring och sen lägga mej. Sonen stort prov i veckan och eftersom han har svårt med läsning så profiterar mamma att läsa och hjälpa honom. Så är det ju.. Barnen går alltid först. Eller??
Önskar Er en god natts sömn och en härlig måndag imorgon.
Puss & Kram❤️
Klimakteriemorsan & diagnospågen! 