Precis som alla vet hur du ska fostra dina barn…. speciellt dom som inte har egna barn..
Jag menar ju så klart att jag är jätte tacksam mot goda råd och att folk i min omgivning bryr sej, absolut.
Gränsen är kanske hårfin vad vet jag, men ibland blir man lite kokt i planeten på hur bra alla vet hur jag ska leva mitt liv.
Ja jag är kanske känslig vad vet jag…
Jag tänker på hur vore det om man stöttar och pushar varandra i samhället istället, inte leta fel alla.
Att drömma någon utan att veta ett dugg upplever jag att vi svenskar är bra på?? Delar du det med mej? Eller har jag fel känsla.
Jag har äntligen efter några långa otroligt jobbiga år i mitt liv börjar få lite ordning på mitt fokus.
Mitt fokus är att lita på mej själv.
Jag bröt ihop totalt och det va otroligt mörkt en lång period i mitt liv. Javisst, hade jag mycket att leva för men det kan jag sä att det kvittar hur andra utifrån ser på saken.
Det handlar om mitt liv, mina tankar, mina demoner som verkligen lever jävel när dom vill. Dock mycket mer sällan nu än för ett par år sedan.
Min väg tillbaks har varit väldigt krokig( och är tillfälligtvis fortfarande) och lååång och tuff.
Men saker och ting händer och det faller små pusselbitar på plats efterhand.. sakta men säkert kommer man tillbaks till glädjen och innebörden av att när jag nu lever här, så kan jag ju försöka göra det med tillförlitlighet till mej själv.
Det är ju faktiskt så att det är jag som tagit mej upp ur mörket. Det är jag som gjort ett ofantligt jobb med mej själv, så klart med hjälp av mina barn och en del vänner. Och professionell sjukvård.
Men hur det än är så kom jag till insikt att jag är faktiskt värd ett bra liv. Varför skulle jag inte va det lixom???
En del förändringar för att jag ska fortsätta uppåt på min hälsoväg, tar jag efterhand som möjligheten kommer.
Det bästa av det är att jag är nu så trygg med mej själv att jag väljer göra en del förändringar och vågar hoppa på tåget på nått nytt.
Jag har lyxen att ha helt magiskt fina härliga barn och barnbarn, föräldrar , och många finingar i mitt liv.
Träffat en herre i sina bästa år som har ett ängelns tålamod med mej när jag inte riktigt orkar med livet runt om och behöver pausa. Jag har en son som kräver sitt med skolhjälp och dylikt, så inte jätte lätt att vara min date kan jag tro,.. min ork tar givetvis slut ibland men jag har lärt mej att pausa. Och det ska ni veta att det är nyttigt att pausa ibland…hehe.. och han står ut med mej… det är jag så tacksam för❤️
Min nästa utmaning som känns sjukt kul och spännande är att börja på nytt jobb om någon vecka.
Att få vara med om en häftig uppstart för företaget och nystart för mej själv känns lyxigt och coolt. Företaget jag börjar på verkar så bra med sitt tänk ang personal hantering. För min del känns det extra viktigt med tanke på min bakgrund. Inget jag försökt dölja för dom, och dom ser på mej som en person som kan och kommer tillföra företaget med kunskap och glädje och livs erfarenhet. För alla har vi vår ryggsäck med oss, och faktiskt den som format oss till att vara dom vi är idag.
Mer info om detta spännande kommer jag med så klart till Er.
Nu väntar jag in mitt nya jobb med nyfikenhet och spänning..
Avslutar detta inlägg med att sä till dej:
Stå på dej, annars gör någon annan det❤️.
Natti natti❤️
Klimakteriemorsan & diagnospågen! 