75% närmar sej med blandade känslor & ångest tankar!!!

Just nu går mycket av min hjärn verksamhet åt att oroa, stressa, glädjas och bara köra runt som en jävla saftblandare…

Ibland blir jag såååå sjukt trött på mej själv, jag orkar verkligen inte med min skalle vissa dagar. Ganska jobbigt då det känns som jag lixom ska dras med mej själv….

Tröttheten över att jämt jobba med sina tankar är grymt jobbigt. Hela tiden är tankarna där.. oron och ångesten.. bläää.. mög.

KBT går jag på och det är toppen. När jag går därifrån är jag trött i huvudet men lugn i hjärnan lixom. Hon förklarar, jag förklarar och förstår. Sen ska jag jobba med mej själv.. Men vet ni hur jobbigt det är att typ 24-7 jobba med min hjärna??

På mina promenader tex ska jag jobba med att betrakta. Måste släppa hjärnan från oro och ångest så ofta jag kan. Det är sååååå mycket svårare än vad man någonsin kan tro. Det maler och jag måste verkligen fokusera på att betrakta… låter säkert galet för någon som inte lider av ångest.

Hur gör Du för att släppa alla dina tankar? Har du något bra tipps? Jag tar tacksamt emot alla råd och tipps.

Just nu spökar det för mej att jag på måndag kommer börja jobba 75%.

Hujedamej hur ska jag orka…. tänker jag… hur ska jag hinna…. tänker jag… hur ska Åke reda ut allt…. tänker jag. Och typ tusen olika andra hur ska jag saker.

Åke är ju toppen duktig hemma med mat och fix. Kommer gå toppen. Andra barn är hemma ensamma i den åldern… får jag sagt till mej. Jaaaa har jag lust att skrika… det fattar jag, det vet jag, men min ångest finns där endå…

Jag jobbar på detta. Vill inte Åke ska känna min ångest. För han är duktig. Han är min stora påg som fixar så bra för sej.

Men samtidigt har han det tufft i skolan och behöver mej rätt mycket med det. Mycket vi måste göra tillsammans med tanke på hans dyslexi. Så hur jag än gör och tänker oroar jag mej för hur jag ska orka.

Men jag försöker verkligen leva med en dag i taget tänket.

Nu ska jag försöka sova och vila hjärnan så den kan köra igång sin vanliga runda i natt när jag vaknar…

Så är det att leva med ångest efter min utmattning. Hjärnan är skadad för livet. Men det finns ju inget som säger att livet inte kan bli bra endå❤️.

Kämpa på Alla Ni därute som lider av Psykisk Ohälsa❤️. Du är inte ensam❤️

Författare: Marlene

Som mamma till en härlig påg med diagnoser som Autism och ADD har vi många utmaningar i vardagen att ta oss igenom. Dessutom är man själv i den åldern som vi inte heller pratar så mycket om. Klimakteriemorsan kallar jag mej för. Vår vardag är full av utmattningar. Men skulle inte för en peng i världen vilja ha nått annat. Det är så otroligt lärorikt och spännande att ha ett barn med dessa egenskaper. Han är mitt allt och tillsammans kämpar vi igenom oss vår vardag. Mycket nergångar men oxå otroligt mycket uppgångar går vi igenom. Alltid tillsammans❤️. Jag vill med denna blogg lyfta hur det är att vara npf förälder. Det finns otroligt mycket kvar att lära oss och det är viktigt vi delar med oss, tycker jag. Med en rejäl utmattning i bagaget har vi mycket att lära. En dotter och hennes familj som bor på Jylland. Visa alla inlägg av Marlene