Tänker just nu efter en lite ledsam kväll med sonen hur faaan räcker man till… jag skulle gör vad som helst för honom. Känslan av att inte veta vad jag ska göra är outhärdlig… sorgsen och såååå jobbigt.
När dipparna kommer på honom lyssnar jag ju självklart och försöker trösta. Men i hans värld är det nog inte mycket att hurra för… jobbigt för honom… skär så i mamma hjärtat….vill så gärna han ska må bra och ha ett roligt liv.
Jag vill inte han ska undra varför han finns ens….hans känsla av att inte känna sej omtyckt… han är ju den snällaste lilla påg som finns. ( ja han är tonåring oxå så visst..hehe). Största hjärtat och omtänksam som få… varför förstår han inte det???
Vår lilla goding kom idag med sin mamma och tvättade i tvättstugan.. och ni ser hur roligt hon tycker det är ju.. jag förstår henne precis..hehe..
Imorgon kommer dom… wooop wooop.. mina maskiner.. längtar… knasigt va??? Hehe..
Diva gör sej ju isåfall sedd om man nu råkar glömma bort henne när lilla trollis sover i mormors knä… smart hund…
Nu blir det sova.
Trött i huvudet och ledsen i hjärtat.
Ja, livet är en fest, synd jag inte blev bjuden bara!!!!
Natti❤️
Klimakteriemorsan & diagnospågen! 