Ett inlägg om skolgång och betyg!!
Vardagen för barn, ungdomar är att vakna, gå upp och gå i skolan. För många är det säkert inte nått konstigt med det.
Som att Du vaknar och går upp och jobbar.. men hur länge går du till ett jobb om du inte trivs??
Om du ett par gånger om året blir inkallad till chefen och han betygsätter dej och dina prestationer. Om dina prestationer är aldrig bra.. hur du än sliter och kämpar får du bara höra hur dåligt det går…
Hade du då gått upp och gått till det jobbet varje dag?? Fråga dej själv det…
Hur ska man hitta motivation till nått när man endå känner det funkar ju inte… Hur svårt är det inte som förälder att motivera sitt barn att gå till skolan när man jämnt blir bedömd ,med en bokstav.
Är våra barn inte mer än en Bokstav??? Ska man verkligen värdera en skolgång och en individ med dessa medel… rakt av.. . Finns det något jobb i världen som bedömer sina anställda på detta sätt? Är det en bra grund för våra barn att lära sej att har du någon form av typ lässvårighet/skrivsvårigheter så blir det aldrig full pott… utan vi satsar på att bli godkänd i nian i dom flesta ämnena.. Är det att jobba under lika förutsättningar???
Hjälper det att ett flertal gånger under skoltiden få en bokstav på papper??? Hos oss är det bara en sorg varje gång. En psykiskt nertryckning och en ledsen son, varje gång det kommer på tal.
Avslutningen avslutades med ledsen son i sängen för den här jävla bokstaven som berättar för honom vad han är värd.. ( så upplever han det). Tusen miljoner gånger kan vi alla stå sidan om och sä” bry dej inte om det, viktigast du gör så gott du kan”.” Vi är super stolta över dej”. Tror ni han tar in det där och då??? Näää…. för i skolan ska alla falla in i en mall, gör du inte det är det så sjukt tufft. 
Det är lärare och elevers ord som sätter sej i ryggmärgen… inte mammans försök till att kompensera flera timmars skolgångs traggel…
Åke frågade mej en dag” om barn kan bli sjuka med sånt som du har mamma? ”( utmattning och ångest).
Gode Gud så många ungdomar som mår dåligt idag,, ledsamt och sorgligt. Varför är det så?? Varför har man så ofantligt stora krav på våra barn & ungdomar idag?? Varför värdesätter man inte omtanke och ödmjukhet?? När försvann respekten mot att vi är faktiskt alla olika… och har rätt till att vara det. Med stolthet ska vi vara dom vi är. Inte vad någon annan vill vi ska vara.
I skolan bedöms man med en bokstav i olika ämnen. Ja jag vet att det finns dom som tycker detta system är bra. Men helt övertygad om att just du som tycker det är bra, har inget barn som har stora svårigheter, med svåra chanser att komma högre upp i bokstavs rankningen.. Du kanske tom belönar stort och vilt när ditt barn höjer sej någon grad..Ska vi oxå göra det? När han inte jobbar under samma förutsättningar?? Rätt eller fel… vad vet jag.
Jag önskar så man hade kommit längre i skolorna för barn med särskilda behov.
I vårt fall dyslexi. För hur man än vänder och vrider på det så jobbar inte barnen med samma förutsättningar utifrån skolans lärande mot barnen.. Nä nä…Dom gör säkert så gott dom kan på många skolor utifrån deras hjälp dom i sin tur får.
Men att sätta en bokstav på barnens arbetsförmåga är för mej helt obegripligt. Med rätt förutsättningar för alla barn så kan man komma långt.
Men dessvärre är det inte så idag. Anpassningen för i detta fall dyslexi är inget vidare i många ämnen tyvärr.
Näää så idag va ingen kul dag. För idag fick den där bokstaven i alla ämnen säga sitt på Åkes datorskärm.
Nu laddar vi om så gott det går.
Till jul när bokstäverna kommer på papper igen.
Sov sött❤️
Klimakteriemorsan & diagnospågen! 