Sitter i bilen och väntar på Åke vid hans skola..
Idag va det en konstig och jobbig känsla i kroppen när jag vaknade. Det konstiga är ju sämre jag mår ju mer anstränger jag mej med smink och allt för att det lixom inte ska synas… varför är det så??? Jag skäms absolut inte för min sjukdom… men ibland vill jag ju bara vara normal… vad det nu är.
Känner mej mindre värd i vissa sammanhang pga av min sjuka.. min åsikt är lixom inte viktig… känns det som.. ( är kanske inte så).
Känns som man får blickar i ryggen… jag vet att en del har åsikter och försöker verkligen inte bry mej.. men det är lättare sagt än gjort… Vissa är faktiskt jätte tydliga med att jag är inte mycket värd för jag är väl endå inte tillförlitlig… på jobb… i vardagen…
Känslan av att inte min åsikt har nått värde längre på vissa platser är jobbig.. jag vet det är för folk är oerfarna i detta…. men det hjälper ju inte mej…
Man vill så gärna inte känna sej mindre värd bara för man inte kan va 100% med i allt.. ytan säger en sak.. insidan en annan….
Ja det va en fredags parantes från mej❤️
Ajöken.