Här sitter jag & fundera på livet!!!!

Vill varna för brutal ärlighet om hur ångesten är ibland ( läs inte om Ni verkligen inte vill veta).

Tänker såååå ofta om jag någonsin kommer bli normal igen… vem som nu vet och bestämt vad normalt är…

Jag jämför ju med mej själv… hur jag har varit… Funderar om jag ens vill bli så igen… eller är det en bild av hur folk omkring mej uppfattade mej, som jag vill va igen???

Är bara just nu och ibland så helvetes trött på att inte ha kontroll på mitt mående….

Legat i soffan till kl 15…. ja givetvis uppe med min lilla dogg så klart… hon går det ingen nöd på… för man är ju makalöst duktig på att se till att barn och hundar mår bra… mmmm…

Helvetes trött på buller och brus i öronen eller huvudet eller vart Dan set kommer ifrån,ibland känns det som jag har en stor jävla kruka över huvudet… Kan inte någon bara slå sönder den jävla krukan… Eller inte kanske… går jag sönder oxå då???? Är det mitt försvar att lixom inte öppna upp och bara släppa ut min ångest över allt jävla skit…. man får ångest för man inte pallar jobb idag… magen va heeeelt kajko i natt.. Sket nog ut hela hjärnan… eller näää… men kunde kanske varit bra… Byta ut den här knäppa fis hjärnan… Mot en ny fräsch som inte maler så jävligt….Saknar alla mina vänner… gråter ibland över längtan att bara orka hälsa på och mysa med alla… men orkar fan inte det ens…. Känner mej som en skit kompis och svikare…. En stor svikare… tårarna rinner och jag orkar bara inte prata med någon…. Vill inte verka svag och knäpp..

Men nog bara konstatera att jag är det …. just idag är jag det..

Får väl ta och vara det idag då…

Till Kl 17 för då ska jag på mat till min söte son och hans pappa… Linn och virre kommer oxå… Det gör mej säkert gott… att komma dit.. bland nära och kära…

Oooooääändligt tacksam att denna goding är ute med sin pappa på roligheter. Så slipper han se sin skit mamma idag…

Nääää visst säger Ni… jag ör ingen skit mamma.. nä nä.. men det känns så ibland.. tyvärr kvittar det såååå vad folk säger ibland…

Nu ska jag dricka kaffe och mysa med min hund… hon är otroligt kelig och mitt lilla ljus i mörkret idag…

Puss på Er alla.

Tänk på att vi alla har tuffa dagar.. allt syns bara inte på utsidan❤️.

Författare: Marlene

Som mamma till en härlig påg med diagnoser som Autism och ADD har vi många utmaningar i vardagen att ta oss igenom. Dessutom är man själv i den åldern som vi inte heller pratar så mycket om. Klimakteriemorsan kallar jag mej för. Vår vardag är full av utmattningar. Men skulle inte för en peng i världen vilja ha nått annat. Det är så otroligt lärorikt och spännande att ha ett barn med dessa egenskaper. Han är mitt allt och tillsammans kämpar vi igenom oss vår vardag. Mycket nergångar men oxå otroligt mycket uppgångar går vi igenom. Alltid tillsammans❤️. Jag vill med denna blogg lyfta hur det är att vara npf förälder. Det finns otroligt mycket kvar att lära oss och det är viktigt vi delar med oss, tycker jag. Med en rejäl utmattning i bagaget har vi mycket att lära. En dotter och hennes familj som bor på Jylland. Visa alla inlägg av Marlene